Höll på ute i trädgården i går. Då ser man inte direkt ut som guds gåva till mänskligheten.
Man är svettig, klädd i halvtaskig outfit, osminkad och allmänt ofräsch. Orka se ut som en i Desperate housewife liksom (inte för att jag någonsin gör det, men man kunde ju försökt så gott man kunde...).

Då stannar "hon". Ja , ni vet - hon som man förundras över kan vara så überchick vid alla tillfällen. Som alltid ser så rätt ut. Som hon stigit rätt ut ur vilket modemagasin som helst.

-- Åh, hej! Är det här du bor?

-- Ja, det är det väl, var jag tvungen att svara eftersom jag inte hittade nån ursäkt för att jag stod och grävde i nån annans trädgård.

-- Åh, vad fint du har det.

Säkert, tänkte jag. Jag ser att du ljuger. Men sa:

-- Tackar!

Sen blev det tyst. Vi har inte såååå mycket gemensamt.

-- Åh snygg är du dessutom. Du klär så bra i den där tröjan!

Tjenare, gumman. Säger du åh en gång till nitar jag dig, för det första och för det andra, vilken tröja menar du? Det vita urtvättade rosarandiga linnet från H&M som jag ärvt från J eller den vita collegetröjan med dragkedjan. Funderar på om det överhuvudtaget var en komplimang eller en förolämpning.

Avslutade samtalet med att simulera samtal på mobilen. Det funkade.

I dag, på Coop, ser jag samma scenario komma över mig.
Träffar en gammal kollega. Alltid fräsch som en nyponros och jag känner mig alltid som en disktrasa vid jämförelse.
Vi pratar lite. Diskuterar jobb.

Sen säger hon:
-- Vad fräsch du är förresten... Du ser härligt levande ut. Och så snygg. Man blir glad bara man ser dig.

Tänkte precis sätta ut alla taggar jag hade för att göra sorti på ett snyggt sätt utan att visa hur stött jag blev över den än en gång icke uttalade förolämpningen, när jag inser att hon faktiskt menar allvar efter att ha mött hennes blick.

Tittar på henne länge. Hon lägger sin hand på min arm, stryker några gånger upp och ner...

-- Härligt med människor som dig, Åsa.

Konstigt. Trodde person två var exakt likadan som person ett. Person-ett-typen kan vi ju alla eller hur, såna måste säga nåt positivt i tron att får cred även om lögnerna lyser som neonljus.
Person två har nog aldrig kommenterat mig förut när jag tänker efter. Möjligt att hon i dag såg att jag var ledsen och ville muntra upp mig. Men det spelar ingen roll, syftet var gott och jag skäms över min förutfattade mening att hon skulle va nån slags översittare...

Tittade mig själv i spegeln när jag kom hem för att rannsaka och se verkligheten. Visst f-n såg jag fräsch ut. Ruskigt fräsch faktiskt! Klär i rosa.