Snart ska jag och Terriern på boxutbildning. I Stockholm.
The issue is: Vår hållning!

Men hur är två hyfsat bra instruktörer, som ser rätt bra ut när det gäller hållningen när man kör sina pass , funtade om dom sen går ut från salen och står och pratar med varandra som två... som två... ja, hösäckar är defintivt en underdrift. Vi speglar dessutom varandras hållning så vi blir 1.20 långa.

Vi har ta mig sjutton världens sämsta hållning off stage, om man säger så. Vi måste jobba på det innan vi åker iväg. Kan inte komma till kursen som två puckelryggiga gummor och presentera oss som instruktörer från Skövde.
Nix. Terriern, vi börjar nu! Bak med axlarna fram med brösten, sträck på ryggen. Hela tiden! Inte en timme här och en timme där utan all vår vakna tid. Lägg lite böcker på huvudet för guds skull om det behövs.

Står vi inte snyggt hela nästa vecka får vi lägga vår shoppingdag i Stockholm på hållnings-träning - och det vill vi väl inte?
Jag åker inte på kurs med en Terrier som ser ut som en kuvad lejontrimmad Pudel, och jag ska absolut inte se ut som en Schäfer med ryggradsfraktur...