Insikt

Det har tagit mig rätt många år att inse varför diverse mediciner ska smaka så illa...

I kväll förstod jag varför. Det bara kom över mig.

Nu pratar vi inte om några tyngre receptbelagda saker, utan en så simpel sak som magnesiumtabletterna jag äter för att undvika kramp. Ja, E tipsade mig om att magnesium hjälper om man, som jag, får kramp lite då och då. Hos mig brukar krampen komma på natten i vadmusklerna eller också krullar tårna ihop sig lite då och då när dom känner för det. Det gör ont.

Magnesiumtabletter införskaffades och tuggas numera lite då och då - och krampen är som bortblåst. Tre tabletter om dagen kan man ta. Och dom har en underbar smak av citrus. Smakar inget illa alls, man kan knapra på dom med välbehag.

Att jag är en gottegris av stora mått är ingen hemlighet. Inget godis blir sparat här i hemmet. Allt trycks in i munnen så länge det inte tenderar att komma ut genom öronen.

I kväll var jag så in i Norden godissugen när jag satt och tittade på tv och kvällens debatt om MMA (fullkontaktsporten, ni vet). Därmed inte sagt att debattämnet gjorde mig godissugen - nädå, snarare tvärtom - men likväl kände jag för något sött.

Vad gör man när man vet att huset är kliniskt rent på snask? Jo, man smäller i sig fyra citrussmakande magnesiumtabletter och låter dom långsamt och njutningsfullt smälta på tungan medans man lyssnar till hur sporten MMA krossar skallar och annat. Undrar vad biverkningarna är av överdoserande av magnesium? Förmodligen inga. Överkonsumtionen kommer nog ut naturliga vägen, det är nog bara lite dyrare godis än normalt.

Näe, lite MMA kanske vore nya träningsgrejen för mig? Då kanske man slipper använda hjärnan mer och godisbegäret avstannar av sig själv liksom. Fast än så länge har jag ju hjärnan i hyfsat skick, så jag kan tänka mig att snaska i mig fler magnesium-tabletter om begäret sätter in. Det måste vara mindre farligt än att få en spark i huvudet.

Mer magnesium åt folket. Mindre mixed martial arts eller MMA. 
Men ge gärna magnesiumtabletterna lite mindre god smak så slipper vi överdosering i fortsättningen.


Håller med, nja, kanske inte alls...

Shoot!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0