Rafsade igenom räkningarna lite lätt redan förra veckan. I förrgår krafsade jag lite i högen igen. I dag ansträngde jag mig för att verkligen förstå vad siffrorna betyder.

Hittade ingen förståelse så istället gjorde jag en prydlig bunt av alla sifferlappar och la dom lite konstnärligt intill datorn. Ett gulfärgat blad med röd logga toppar alltihop. Snyggt. Sittandes på gästsängen, med huvudet lite på sned och kisande ögon, ser det riktigt vackert ut. Möjligtvis skulle skönheten i det hela kunna förklaras av att den där räkningshögen knappt syns från den där vinkeln.
(Reser jag mig upp är det inte lika rosaskimrande längre kan jag meddela.)

Ja, ja - jag SKA knappa in sjutusen siffror i OCR-raderna och nästan lika många i beloppskolumnerna. Ska bara vänta lite till. Ska grotta ner mig riktigt ordentligt i räkningsmisären först bara.

Men snälla nån - hur sjuk kan en människa bli? I ett ögonblick av klarsynthet inser jag (vilket jag gör varje vid den här tiden) att jag är fullständigt vansinnig:



5000 papp (ja, med lite moms är summan exakt 5 längst ner i summakolumnen) för att vara i det närmaste konstant hysterisk och arg på golfbanan från april (om man har otur) till mitten av oktober.

Nåja, eftersom jag just i dag fått slängt i ansiktet "... så det vore bra om du kunde gå ner i arbetstid lite när konjunkturen är som den är..." - så visst, varför inte gå på golfbanan och dra?

*knappar siffror, knatter knatter*

Så. Nu var den betald! Det väsentliga är avklarat. Resten av högen är oprioriterade fordringar. Dom ska jag suga på in i det sista.

Varför betalar jag då denna räkning med glädje? Golf är som en sekt.