Åkte ut för att hämta grus. Halkgrus alltså. Det kan man så fint hämta vid kommunens förråd, ett stenkast från mi casa.

-- Hej, säger den glade mannen före mig, jag stänger inte locket då...
-- Nej, nej - jag är ju på g, ler jag.

Leendet stelnade när jag kom fram. Varför i hel---e stängde du inte? Det var ju i princip soprent i lådan, några ynka gruskorn flinade åt mig i botten av lådan.

Öppnar nästa. Nästan tomt. Nästa. Snustorr. Sista lådan, hoppas, hoppas, hoppas... Ni får två gissningar var, var den tom eller var den tom så in i norden?
Rätt.

Suck.

Nåja, med händerna (!) gick det att gräva ur lite krafs här och där så jag fick en full hink (tog med storskyffeln Allan helt i onödan alltså) med nöd och näppe. Gör mig klar att åka hem och sanda.

Fumlar när jag ska in med den oanvända skyffeln och hinken, så näste gubbe hinner komma och göra samma upptäckt som mig.

-- Ska du verkligen ha allt det där själv, säger han, och ger mig en blick som skulle kunna få hela Skövde att tina.
-- Ja. Minst! är mitt svar, med betoning som syftade på att jag egentligen behövde fylla dom andra två hinkarna i bilen också för att sanda mina enorma ägor.
-- Men... ja, det är lite kris hemma hos mig förstår du, det är rätt halt sörru.

Jaha. Och? Själv åker jag ner och gräver händerna blodiga efter grus för jag tycker det är skoj. Och dessutom är gruset gratis - klart man hämtar lite när lusten faller på. Vem gör inte det?!

Idiot.