Efter mitt inlägg om hur jag skulle kunna ge tillbaka på hyresgästen som gjorde sig lustig över mitt snöskottande har jag fått äta upp det. Minst sagt.
Ja, även om det tog mig tre timmar att skotta den dagen, gjorde jag mig inte till direkt. Lämnade gästparkeringarna (ja, parkeringarna i plural - här slår vi på stort) oskottade, körde upp en smal, smal remsa upp på gången upp till huset och fuskskottade så där i allmänhet. Och lämnade sen huset vid tre-tiden.

När jag kommer hem efter tjo och tjim hos kusinen, fortfarande tuggandes på en köttbulle eller möjligtvis en prinskorv, är hela gårdsplanen inklusive gången upp till huset barskrapade på snö. Knappt en flinga kvar. Gick med skamsna steg uppför trappan. Hur orkade han? Snön vägde ju bly!

Dagen efter sitter jag nergrottad i göra-nytt-spinning-pass-träsket. Då ser man inte att det snöar. Jo, det gör man, men man låtsas inte om det.
Aaaah - nytt pass. Trampar mig fram genom snön på ägorna, ner till bilen och drar iväg med destination spinningsalen när jag lyckats skotta fram Forden. Låtsas inte nämnvärt om snön. Strutsar (ett verb jag uppfunnit själv som passar utmärkt i dessa sammanhang) liksom.

Väl hemma blir jag riktigt mörkrädd... All snö borta igen! Lika snyggt och propert som dan innan. Raka snygga linjer i snövallarna dessutom, varenda snöklump är prydligt placerad. Det retar mig till vansinne. Hur gör han?

Och nu till dagens snö-agenda. Det töade! Med påföljd att ett ton snö från taket landade på farstutaket och det gick inte att öppna ytterdörren utan att den slog emot ute-lampan. Snabbt meddelande till C (hyresgästen) om läget och vädjan om att ta det lugnt ut och in genom ytterdörren och att jag fixar det när jag kommer hem från jobbet.
Väl hemma hann jag ta mig an uppgiften i runda två minuter innan hyresgästen sticker ut sitt huvud och frågar: Vad gör du, porslinet hoppar ju i hyllorna uppe hos mig.
Sen var allt grejat på ett kick. Ja inte av mig då förstås...

Till sist: Jag skulle skottat undan all snö som töat ner från taket framför garageporten... Hahahaha - tillåt mig asgarva. Hur tungt var det? Lyckades på ren "vres", vis av erfarenheten, skotta fram en sträng för att kunna köra ut soptunnan, men sen var det tvärstopp. Jag ville inte dö framför en garageport. Och det började frysa på... så jag lämnade alltihop. Sket i det helt enkelt. Orka.

Nu i kväll... när jag står och grejar i köket, hemkommen efter träningen sladdar C:s bil in på gården. Han stiger ur. Går fram och tar skyffeln och sätter ännu en gång fart mot det jag lämnat.

Nu fick jag göra en insats:
-- Snälla lille gubben, det går inte att få bort det där du. Det är stenfruset. Finns inte en chans att göra nåt åt det... -- Jaså, är du säker?
-- Ja. Absolut. Det är sju minus nu du vet, i förmiddags var det tre plusgrader...
-- Mutter, mutter, hördes det nerifrån.

Ja, så alla ni som undrat hur det går med nya hyresgästen. Det går strålande. Inte nog med entusiasmen i snösvängen, han är trevlig, har humor och sunt förnuft, är allmänt gemytlig och ser dessutom bra ut. Och sonen S är extremt artig och väluppfostrad.
Den som ger honom en enda tanke på att flytta härifrån kommer absolut få med mig att göra. Så därför lämnas han ifred. Deal?!

UPDATE 29/12 kl 10.59: Sitter nergrävd i nytt träsk, göra-nytt-gympa-pass-dito. Och vad hör jag... skrap, skrap med skyffeln. Låtsas som jag är döv, men jag önskar stort lycka till med att få bort isen.