Önskar mig en dusch
Min högsta önskan på väg hem från jobbet var att bilen framför (som kör i 65 på 90-sträckan) ska fukta sin vindruta med lite spolarvätska så ett par droppar skulle träffa min vindruta.
Jag önskade mig inte en miljon, jag önskade mig inte en ny bil och, märk väl, jag irriterade mig inte ens på den framförvarande bilens näst intill obefintliga hastighet.
Det lilla, som just då kunde göra mig lycklig, var några futtiga stänk spolarvätska.
Men det fick man naturligtvis inte. Nädå, bilisten framför körde på som om inget hade hänt - och det hade det ju i och för sig inte, men det kunde hänt eftersom jag inte såg någonting.
Man kan inte lita på sina medmänniskor längre. Är det för mycket begärt att spola av sin ruta mellan varven? Va, är det det?
Nä, det finns ingen rättvisa i den här onda världen. Måste tydligen lämna in min egen bil på verkstaden, så jag kan spola av min framruta själv.
Mottrafikanter är allt bra själviska, det är det jag alltid har sagt.
Åh, vad glad jag blir när du förklarar för mig anledningen till att jag inte kör bil ;)
Nollan: Halloj tjejen! Vad kul att se dig... nu blev jag lite mildare till sinnet, även om jag fortfarande är ilsken som ett bi, men ändå. ;-)
Jag har lust att sälja min kärra på stört, men har lite svårt att ta mig till jobben då. Förresten har jag väl blivit för bekväm också. Förstås. Bekväm var jag inte när jag inte hade bil. Det är man inte då, och klarar sig galant. Konstigt det där. ;D
Bilar (och för all del karlar) är bäst när allt fungerar smärtfritt -resten av tiden svär man ve och förbannelse över dem.
Spader: Ha, ha - ja så är det!
