Nu är det bevisat. Jag är korkad.
Fast jag provade att uttala nej-varianterna i gårdagens inlägg och konstaterade att dom gick att spotta fram i form av läten har jag sagt ja mot bättre vetande i dag också.
M började sin påverkan redan i går, direkt efter avslutat spinningpass, och frågade om jag skulle med och träna i dag.
- Nja, får se, svarade jag. (Observera, inte ens från start ett riktigt "nej" utan "nja"...)
I morse kom ett klämkäckt mail från K "Syns vi på Sviskis i kväll? Det är så kul när vi träffas..." Ungefär så.
"Har inte bestämt mig än", knappade jag tillbaka.
Vid tre kommer sms från M. "Hämtar fysfenomenet (min anm: fysfenomenet = K) kl 17. Ska du med nu då? Kram".

Hela min kropp och mitt förstånd säger nej inombords, känner verkligen inte för att skutta runt på Sviskis i dag (inte någon annan dag heller förresten, tycker det är tråkigt och mesigt där!). Men vad händer?
Sms till M: "Jodå, klart jag kommer. Men bara för att mjuka upp mig, jag har ont i knät! Kommer inte att skutta"
Sms till K:  "Då syns vi om en stund då!"

Nåja, vad gör man inte för att sprida lite glädje omkring sig. Får se det från den synvinkeln.
Yyyiiipppeeeekaaayeey - här ska Sviskas ordentligt med mina kära vänner! Nu är det bara sextiotre minuter kvar till jag måste åka...

I morgon kanske... Då kanske ett läge uppenbarar sig att pressa fram ett litet "nix". Eller bara det minsta lilla ynkliga "nä".
"No way" är i häftigaste laget. Kanske jag skulle kunna viska fram efter några års terapi. Möjligtvis.

Tjing! Trevlig fredag!

(Blogg.se flyttade fram det där plattformsbytet förresten. Nu byts det i natt. Får se hur det ser ut i morgon här inne...)

www.vindvirvel.blogg.se