Snubblade över ett foto när jag grävde i en låda häromdagen, taget den 24 oktober för många, många år sen.
Tillsammans med fotot låg några tummade brev, skrivna i ett krigshärjat Bosnien.
År 1994. Sommaren vi alla minns. Vilken sommar! Jag skulle kunna skriva spaltmeter om den. Inte enbart på grund av soldat-polisen. Allt var en fest den här sommaren. Alla älskade Ravelli och svenska landslaget, och det var varmt. Satan vad varmt det var, man badade i fontänerna mitt i natten.
Sen blev det höst och november. Det blev avresa till Bosnien för polisen. Samma dag åkte jag till Rosersberg, beläget utanför huvudstaden, med kollegorna Lappen och Poliskollegan, för att gå kurs.
Kan inte förstå att det är 14 år sen alltihop utspelade sig! 14 år. Det är ju en evighet.
Jag och Bosnienresenären har  haft viss kontakt genom åren, men nu är det ett bra tag sen. När jag snubblade över fotot började jag fundera över hur du har det.

I samma lilla låda där jag hittade breven från Bosnien låg också några andra brev från någon annan jag träffat. Betydligt äldre brev... men lika tummade.
Vi hade kontakt många år senare än när dessa brev var skrivna, för av nån konstig anledning korsades våra vägar på nytt.
Jag funderar över hur du har det också.
Men på ett helt annat sätt.

Long time no see.