Let me introduce the champ.
O, segraren i gårdagens prestigefyllda minigolftävling på Billingehus.
Nä, jag vann faktiskt inte, hur otroligt det än låter. Jag kom sist!
Fast jag tog det rätt bra... mina motspelare var chockade över lugnet jag spred över banan.




Bottenstriden låg mellan mig och M, han slog mig med ett ynka slag. Illa.
Jag kom av mig i koncentrationen när han envisades att ta punggreppet innan varje slag. Lyckades aldrig fånga det på bild, här har han precis avslutat greppet...

A och J tittar med spänd förväntan efter bollen för att få chansen att lägga upp ett flatgarv om den åker i vattnet...
Vad är det i flaskorna dom har i händerna förresten? Sportdryck?



Men vad sjutton... Spelar J med två bollar?



L inför avgörande putt... Sätter han denna blir det oavgjort mellan honom och O, så det gäller att fokusera, inte lämna nåt åt slumpen utan läsa in sig ordentligt. Nu hjälpte det inte. Han missade.
Han tog det inte så hårt - slog klubban i en sten, pressade ner bollen i hålet, la en svada svordomar, bedyrade högt och tydlig att han aldrig mer skulle tävla i hela sitt liv och avslutade med att kasta iväg klubban. 
Rätt sansad med andra ord.

Sen följde mat och krogsväng i den härliga sommarkvällen.
I kväll är det en krogsväng igen är det tänkt, men känner inte alls för det när regnet står som spö i backen utanför fönstret... Nåja, det är långt till kvällen.