Skuttar glatt ner i källaren hemkommen efter dagens boxpass för att slänga i en maskin tvätt. Smånynnar lite för mig själv - är på ett strålande humör.
In med det solkiga, tvätt- och sköljmedel - start.

Hejdar mig halvvägs upp i trappan och tittar bakåt för att se om jag släckte ljuset i tvättstugan... Men - vad är det där för svarta grejer på golvet som blänker?

Ah - fotspår. Nån har trampat på tröskeln in till tvättstugan. Den var snyggt målad med högblank svart lackfärg precis innan jag åkte till gymmet. Det tar ungefär 400 timmar innan lösningsmedelsbaserad lackfärg torkar och jag hade sagt till mig själv innan jag åkte: - Kom ihåg att du målat trösklarna, Åsa, så du inte trampar på dom när du kommer hem. 

Det gick ju så där. Tillbaka på ruta ett. Åtminstone vad gäller ena tröskeln - bara att börja om. 400 torktimmar till ingen nytta - 400 nya torktimmar att vänta. I runda slängar...

Otroligt trist tillvaro just nu.

Så trist så jag läste kvittot från Ica Maxi när jag stapplade därifrån med kassarna sist det begav sig. Jag köpte bland annat tre apelsiner för att "jumbo-apelsinerna rekommenderades av Ica's personal", som det stod på skylten intill berget med apelsiner.
Apelsiner är gott - men orkar man skala? Nej.  Så i 99 fall av 100 blir de apelsiner jag köper (ja, de fyller absolut en funktion i fruktskålen, vackra och skrymmande) hänvisade till slaskhinken för att jag av ren lättja inte haft lust och tålamod att ta tag i skalandet innan dom skiftat färg från oranga till grön-vita.
Men nu ska dom bli skalade, sölade och slafsade med, för för tre ynka (jumbo i och för sig, men ändå) apelsiner pröjsade jag 27 spänn. 10 sek för en apelsin alltså. För det får man ju lätt en lättavklädd, hyfsat stor chokladkaka. Känner att jag är ute på lite hal is här, men kan inte riktigt sätta fingret på varför...

Det har tagit mig rätt många år att inse varför diverse mediciner ska smaka så illa...

I kväll förstod jag varför. Det bara kom över mig.

Nu pratar vi inte om några tyngre receptbelagda saker, utan en så simpel sak som magnesiumtabletterna jag äter för att undvika kramp. Ja, E tipsade mig om att magnesium hjälper om man, som jag, får kramp lite då och då. Hos mig brukar krampen komma på natten i vadmusklerna eller också krullar tårna ihop sig lite då och då när dom känner för det. Det gör ont.

Magnesiumtabletter införskaffades och tuggas numera lite då och då - och krampen är som bortblåst. Tre tabletter om dagen kan man ta. Och dom har en underbar smak av citrus. Smakar inget illa alls, man kan knapra på dom med välbehag.

Att jag är en gottegris av stora mått är ingen hemlighet. Inget godis blir sparat här i hemmet. Allt trycks in i munnen så länge det inte tenderar att komma ut genom öronen.

I kväll var jag så in i Norden godissugen när jag satt och tittade på tv och kvällens debatt om MMA (fullkontaktsporten, ni vet). Därmed inte sagt att debattämnet gjorde mig godissugen - nädå, snarare tvärtom - men likväl kände jag för något sött.

Vad gör man när man vet att huset är kliniskt rent på snask? Jo, man smäller i sig fyra citrussmakande magnesiumtabletter och låter dom långsamt och njutningsfullt smälta på tungan medans man lyssnar till hur sporten MMA krossar skallar och annat. Undrar vad biverkningarna är av överdoserande av magnesium? Förmodligen inga. Överkonsumtionen kommer nog ut naturliga vägen, det är nog bara lite dyrare godis än normalt.

Näe, lite MMA kanske vore nya träningsgrejen för mig? Då kanske man slipper använda hjärnan mer och godisbegäret avstannar av sig själv liksom. Fast än så länge har jag ju hjärnan i hyfsat skick, så jag kan tänka mig att snaska i mig fler magnesium-tabletter om begäret sätter in. Det måste vara mindre farligt än att få en spark i huvudet.

Mer magnesium åt folket. Mindre mixed martial arts eller MMA. 
Men ge gärna magnesiumtabletterna lite mindre god smak så slipper vi överdosering i fortsättningen.

Förstår inte varför man blir upprörd över att hattarna kostar 18.000 kronor. Det är väl ingen summa att tala om i totala budgeten, en piss i Mississippi.

Det som är en gåta för mig är varför man i hela friden ska ta på sig en hatt för att kunna tänka ur olika perspektiv i egenskap av kommunal chef. Och ännu större gåta varför i all sin dar kommundirektören undergräver sin auktoritet genom ett så urbota dumt tilltag.

Jag känner instinktivt att den chef som bad mig sätta på mig en tänkarhatt för att fatta viktiga, får man förmoda, beslut, inte skulle ha min respekt. Om inte chefen i fråga vore exceptionellt bra. Efter att hört kommundirektören i radion (podd-radio) tidigare i dag, är jag inte helt övertygad om att så är fallet.

Jeezus! Ber härmed ödmjukast om att direktören på tidningen eller bästischefen på gymmet inte springer runt med en massa hattar i framtiden för att på så sätt möjligtvis få bättre beslutsunderlag från mina kollegor.

Bättre att skänka 18.000 till Cancerfonden, Rädda barnen eller Röda korset. För själva summan är absolut inget att hetsa upp sig för även om man vore kommuninvånare i Laholm. Större summor går säkert till saker som vi definitivt inte vill veta något om heller. Precis som i alla kommuner.

Ah - visste väl att det var rejäla tag i brorsdöttrarna, åtminstone är det bevisligen det i den stora tjejen:

Pappa Vindvirvel berättade i dag att lilla S, cirka en meter hög, blev skitsur när hon inte fick låna med "stövelknekten" (ja, en sån där som hjälper till att få av skorna ni vet) i form av en skalbagge hem till sig. Och då kom följande lilla näpna kommentar:

-- Om inte jag får låna med den kommer den att slå sönder knäskålarna på dig, farfar.

Så ska det låta! Gäller absolut att sätta sig i respekt tidigt. Ska bli kul när S kommer hit och övernattar. Tror inte vi har några som helst problem att komma överens faktiskt.